Omgivningarna
Höge ås
Höge ås öster om byn Övetorp är ett naturskönt men sällan besökt utflyktsmål i det lummiga Mittlandet.
Här finns bland annat vackra ängsmarker och några av Ölands äldsta och mest
sevärda hässlen, gammal hasselskog med inslag av björkar och höga ekar. I de soliga gläntorna och skogsbrynen trivs många insekter, inte minst fjärilar. Även fågellivet är rikt med bland annat nötkråka, trastar och många arter sångare. Hässlena längs åsen är likaså kända för sina många arter sällsynta svampar.
Geologiskt är området också intressant eftersom åsen är en av Ölands få rullstensåsar. Den sträcker sig nästan tvärs över hela ön, från Glömming i väster till Norra Möckleby i öster.
Längs åskrönet sträcker sig en mycket gammal färdväg som tidigare förenat byarna Övetorp och Holmetorp med Norra Möckleby och kringliggande byar österut.
Man tar sig enklast till åsen via de ännu använda brukningsvägarna från Övetorp eller Jordtorpslund. En särskild känsla är det att följa den ålderdomliga bygatan genom Övetorp, upp mellan ladugårdarna och ut på den gamla fägatan som löper österut, omgiven av stenmurar. Vägen går också att cykla, men slutar efter ett par kilometer.
Gråborg
Gråborg är Ölands största fornborg. Den byggdes troligen på 300-talet som en befästning för bygdens människor. Sedan användes borgen i perioder under mer än tusen år. Kapellet vid borgen byggdes troligen av de köpmän som kontrollerade handeln i Gråborg. Borgen kan då ha använts till marknadsplats.
Att vandra i markerna vid Borgs by är samtidigt att komma tillbaka till det vackraste Sverige vi någonsin har haft – lövängarnas landskap.
Vid Borg tillämpas fortfarande det ängsbruk som var grunden i det svenska lantbruket ända från järnåldern till slutet av 1800-talet.Ängarnas gräs och örter slogs med lie. Gräset (höet) samlades in och torkades för att användas som mat åt gårdens djur under vintern.
Ordet löväng berättar att det också fanns lövträd i ängarna. I Borgs ängar växer bland annat hassel, björk, ask och oxel. Löven på träden använde man förr också till mat åt djuren. Blomsterprakten i Borgs ängar är störst i maj och juni. Gamla ängen vid Borg är mest lik en gammaldags blomsteräng. Här har man hittat 153 arter blommande växter!
I början av juli, när de flesta växterna har blommat över, är det tid att slå ängarna. En del av Gamla ängen i Borg slås med lie av medlemmar i Algutsrums hembygdsförening. Borgs marker är mycket omväxlande. Förutom ängarna finns det hagar, våtmarker, lövskog och alvar. Det är väl värt en vandring att se detta vackra stycke Öland.
Borgs by består av två gårdar som drivs av Kungliga Vitterhetsakademien. Syftet är att bevara ett lantbruk där markerna sköts med gamla metoder.
Borgkungen
På byn Övetorps utmarker i ett vackert men undangömt stycke av Mittlandsskogen reser sig ett par stora gravrösen. Ett (eller två) av dessa rösen utpekas enligt folklig tradition på Öland som begravningsplats för Gråborgs mäktige härskare Bogislav eller Bugislav.
Sägnen om Bogislav finns i flera versioner. De berättar att en rad kungar under förhistorisk tid kämpade om herraväldet på Öland. Alla hade var sin borg. Gråborg byggdes av kung Gråben Alije som i sin här hade en kämpe med namnet Bogislav. Kampen blev hård, men till slut lyckades Alije besegra borgen Ismantorps hövding Ysmer. När Gråben Alije hade dött övertog Bogislav Gråborg och lyckades ena öns hövdingar. När Bogislav i sin tur hade dött begravdes han i det stora röse som på dagens kartor har det mer intetsägande namnet Alversrör. Andra markägare har dock pekat ut ett annat, större röse som ligger en kilometer längre västerut.
Det spännande med dessa sägner är att de kanske kan ge en ledtråd till de båda största fornborgarnas namn. Ismanstorps borgs nutida namn kan ha kommit ur ”Ysmersborg”. Och varför kan inte Gråborg ha grundats av kung Gråben?
Röset Alversrör ligger i ett område som är känt för sina många fornlämningar. Här finnsmånga husgrunder och andra spår av byar från äldre järnåldern. Ett vattendrag rinner genom området till Lindsmossen längre österut. Alversrör kan nås via brukningsvägar från Jordtorp eller Övetorp. God lokalkännedom krävs dock.
Algutsrum
Algutsrums kyrka tronar sedan närmare tusen år tillbaka på en av öns högsta punkter, 48 meter över havet. Den första stenkyrkan byggdes här redan på 1100-talet. Liksom Ölands övriga kyrkor blev den för liten när befolkningen växte och har byggts om grundligt flera gånger, senast 1864 då ett nytt torn kom till.
Inte bara kyrkan vittnar om att Algutsrum varit samlingsplats för bygdens människor i århundraden. De dubbla raderna rödfärgade bodar på det öppna torget nedanför kyrkan berättar att Algutsrum också är en gammal marknadsplats. Framförallt har hästar sålts här. Hästmarknaderna startade på 1780-talet.
Ännu äldre marknader har dock funnits i närheten. En av de äldsta var Knutsmässomarknaden i Färjestaden som fanns redan på 1500-talet. Det anses i dag troligt att denna marknad i sin tur härstammar från en ännu äldre som hölls i Gråborgs fornborg redan under medeltiden. Gråborg var då enligt modern forskning en av Ölands viktigaste handelsplatser. Gråborg och Algutsrum har således en gemensam marknadstradition som sträcker sig tusen år bakåt i tiden. Knutsmässomarknaden hölls i början av juli. Tidpunkten styrdes av jordbruket som hade tid ”mellan höslåtter och bärgsel”. Dagens stora sommarmarknad i Algutsrum följer denna urgamla tradition och hålls första fredagen i juli. Sedan 1840 hålls också en höstmarknad i oktober.
Jordtorpsåsen
Jordtorpsåsen är en gammal strandvall av grus och sten och höjer sig sex till åtta meter över omgivningen. Sammansättningen och Ölands torra klimat gör att åsens översta del torkar ut på sommaren. Denna naturtyp är en öländsk specialitet och kallas med ett botaniskt ord för torräng. Bara växter som tål torka trivs i detta utsatta läge. Dit hör oxlarna som klarar sig till och med högst uppe på krönet. Det gör också nypon och slån medan enbuskarna gärna håller sig ”en våning” längre ner på sluttningarna.
Torrängen är vackrast i maj, innan sommartorkan sätter in på allvar. Då skyndar sig en rad växter att blomma. Det är bland annat fältsippa, brudbröd, krutbrännare, fältvedel och knölsmörblomma. Längre fram på sommaren blommar gulmåra, axveronika, getväppling och vanlig solvända.
Sluttningarna ner mot kärren är på våren täckta av gullvivor. På norra sidan växer också blåsippor och vitsippor under hassel, björk och hagtorn.
Detta är en härlig tid för utflykter till åsen. Den är ett smultronställe i ordets rätta bemärkels eftersom både smultron och backsmultron växer här.
Söder om åsen breder en stor och mycket gammal hasselskog ut sig. Här lever en lång rad sällsynta svampar. Jordtorpsåsen är också mycket känd för sina insekter, inte minst fjärilar som körsbärsfuks och apollofjäril.